Kardinalens frieri
En fågelhistoria
av Gene Stratton-Porter
Förf. till „Drömflickan” o „Laddie”
Fahlcrantz & Co/Stockholm
KARDINALENS
FRIERI
EN FÅGELHISTORIA
AV
GENE STRATTON-PORTER
FÖRF. TILL »DRÖMFLICKAN» OCH »LADDIE»
översättning av ERNST LUNDQUIST
STOCKHOLM
FAHLCRANTZ & C:o.
STOCKHOLM 1915
A.-B. FAHLCRANTZ’ BOKTRYCKERI
FÖRSTA KAPITLET.
Kardinalfågeln flög av och an i apelsinträdgårdenoch sökte mask till sin frukost;då och då gungade han på grenarna ochsände ut sitt uppmuntringsrop — »Goodcheer!» — till människorna. Hans sång jubladeav glädje, ty det var hans festdagar,hans lektid. Hela den sydländska världenvar full av strålande solsken, granna blommor,en rikedom av frukt, myriader insekter— och aldrig ett dyft att göra utom attbada, kalasa och vara lycklig. Icke underligtdå, att hans sång var en profetia omgott mod för framtiden, ty hela hans förflutnavar idel lycka.
Kardinalfågeln var bara årsgammal, menändå fladdrade hans tofs högt, hans skäggvar krusigt och svart, och han var ett riktigtunder i fråga om storlek och färg. Äldre[6]hannar av hans familj, som hade flyttat mångagånger, föreföllo små bredvid honom, ochfjäderskrudar, som fällts år efter år, sågofärglösa ut i jämförelse med hans. Detvar som om ett klappande hjärta av eldfladdrat förbi, då han kom flygande genomfruktträdgården.
Förra våren hade kardinalfågeln krupit urägget norrut, i Limberlost, fåglarnas paradis.Där breda sig tusentals acres svart myrmarkunder sommarsol och vintersnö. Där finnasmörka pölar av grumligt vatten, små dalbottnaroch kärrmark, som höjt sig. Skogsjättarresa sig mot skyn eller ligga, täcktamed sammetslent slam, multnande i solfläckigagölar, och busksnåren äro nästan ogenomträngliga.
Träsket liknar ett stort middagsbord förfåglar. Vilda vinrankor klättra upp i toppenav de högsta träd, breda ut sig som parasolleröver grenarna, och deras festoner avvajande skott gunga som silkesfransar förvindarnas lek. Fåglarna lata sig i skuggan,skala av bark, samla torra klängen till byggmaterial[7]för sina nästen och kalasa på desura druvorna. De slå ned i snattrandesvärmar över de vilda körsbärsträden ochöverlasta sina krävor med röda hagtornsbär,vilda plommon, björnbär och papajer. Brakvedsträden,som kanta kärren, dra till sigflockar, som söka bär, och träskets starrgräsoch örter tyngas ner av fröjägare. Dynmyllrar av mask, och hela moraset flammarav blommor, vilkas färg och doft locka myriaderinsekter och fjärilar.
Trädkrypare stoltsera med rött ochguld från trädtopparna, och mjödhumlor ochkolibris hjälpas åt att plundra blommornasfyllda honungsgömmen. Luften omkring