E-text prepared by Tapio Riikonen
Original
af
U—a [Charlotta Falkman]
Wiborg, J. Cederwaller et Son, 1848.
A. F. Cederwallers förlag.
I. Fremlingen.
II. Den unga juristen och grannfrun.
III. En bjudning på Spektaklet. IV. Julafton.
V. Upptäckter.
VI. Nyårsafton.
Fremlingen.
En mörk och regnig afton i medlet af November 183.. stannadeen reskärra vid trappan till ett af de förnämsta stenhusen istaden ———. Med skjutsbondens biträde steg ett fruntimmer ned ur detobeqväma åkdonet, och båda, karlen bärande en liten kappsäck och den afregnet genomblötta paraplyn, inträdde i nedra förstugan. Med ängsligförlägenhet såg fruntimret sig der omkring; oviss hvarthän hon skullevända sig för att råka någon som visade henne till rätta, samt mottagahennes saker, i synnerhet som hennes följeslagare yttrade stor farhågaför sin utanföre stående häst och kärra.
En klart strålande lampa upplyste den breda med utländska mattorbelagde trappan som förde till öfra våningen; men uppföre den vågadehon sig icke. Här omkring henne syntes alla dörrar tillåsta, utom en,der hon inifrån hörde högljudda karlröster. Slutligen blef hon dockvarse en annan, nära trappan, der nyckeln satt i låset. Vid hennesrädda knackning utkom en sömnig betjent som jakande besvarade hennesfråga: om öfverstlöjtnant Wermell bodde i detta hus, och oförskämtglodde henne i ansigte i det han tillade: "Hon lär vara den symmamsellnsom de väntat hit från E——, kan jag tro — —"
Hon svarade med ett: "jag kommer från E——", framtog sedan penningaroch likviderade skjutskarlen, som hon vänligt affärdade. Sedan följdehon betjenten, som bar hennes saker, uppföre trappan och genom ensidodörr, som förde till en lång koridor, upplyst af en i takethängande lanterna. Hennes ledsagare lade i frän sig sakerna i enfönsternisch och ärnade öppna en dörr på andra sidan, då vår resande,besvärad af sin våta kappa, bad honom hjelpa sig af med den samt hängaupp den på en nära stående klädhängare; derpå tog hon af sig bahyttenoch skakade regnet af den. Under tiden trädde en ung man i svart drägt,med sorgflor kring hatten, ut från ett nära beläget rum, han stannade,synbart öfverraskad vid åsynen af den täcka varelse, som i dettaögonblick befriat sig från den vanställande reshabiten och som nu förstvarseblef honom. Äfven betjenten såg förvånad ut. Karlen hade säkerttänkt sig ett äldre anlete under denna drägt, men såg nu framför sig enutmärkt vacker flicka om högst 18 år.
Rodnande besvarade hon den okändes lätta men uttrycksfulla helsning,och påsatte hastigt bahytten, i det hon såg på betjenten med en oroligblick, som tycktes fråga: hvarthän för ni mig.
Uppfattande denna blick, tillsade den unge mannen betjenten, att förain damen genom salongen. "Det vågar jag visst icke," svarade denne,"herrskapet har fremman i afton, och mamselln här kommer, efter hvadjag hört, hit bara på söm."
Likasom gäckad i någon förmodan, aflägsnade sig den andre.
Hon infördes nu i ett slags domestikrum, der en jungfru satt ock sydde.
Karlen gick sedan för att anmäla hennes ankomst hos "hennes nåd."
En stund förflöt under oangenäm väntan; då inträdde tvenne andraqvinspersoner: den ena, redan öfver medelåldern, var utstyrd medlöslockar och negligén ombunden med en svart silkesduk; ett köksförkläde samt en stor nyckelknippa vid sidan ant