SAMLADE BERÄTTELSER
AV
ALBERT ENGSTRÖM
BLÄCK OCH SALTVATTEN
STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
BLÄCK OCH
SALTVATTEN
BERÄTTELSER
AV
ALBERT ENGSTRÖM
STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
STOCKHOLM
ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1920
Företal.
Det borde egentligen heta baktal, ty manskriver det alltid först då boken är färdig, ocharbetet, som man tror, ligger bakom en. Menman misstar sig, ty företalet är det svåraste avallt.
Om läsaren kunde ana, vilken möda redandessa enkla rader ha kostat mig, skulle han beklagamig och önska slut på mitt lidande. Hurkrystade låta de icke! Hur dålig är icke vitsen!
Men förläggaren vill ha ett företal och hanskall få det.
Jag önskar honom lycka i hans djärva företagatt under krigstider utge annat än krigsromanereller mer eller mindre politiska ting. Menhans människovänliga avsikt med utgivandet tordevara att med dessa berättelser överrösta krigsbullret.
Lyckas detta, äro både han och jag att gratulera.
Som vanligt tillägnar jag denna bok SvenskaFolket. Det är en ringa gärd av tacksamhet föratt jag så länge blivit tolererad av detsamma.
Albert Engström.
P. S. Titeln Bläck och Saltvatten symboliserarvemodigt mina båda liv — det vid arbetsbordetoch det på havet.
D. S.
Vemans hämnd.
Vid Nybrovikens kaj låg gubben Vemanshöskuta och i dess trånga kabyss satt gubbensjälv och frös, ty det var i november och sjöpälsengav icke värme nog. En kall västlig körarepep i de otäta väggarna.
Han svor och muttrade för sig själv överden förbannade pojken, som fått lov att gå iland för att hälsa på moster sin, som var giftlångt ute vid Hornstull. Nu slog klockan tolvoch pojkfan hördes ändå inte av, fast han barafått landpermission till tio. Men ju mera gubbenfrös, desto mera glömde han pojken, ty ett minnefrån sista stadsresan stod med allt retsammareoch klarare tydlighet för hans Rådmansösjäl.
Den förbannade polisen!! Såna polisförordningardet finns! Att inte få tända ljus ombordpå en höskuta, tänk bara det! När det är kallt,så fan kan frysa klorna av sig, och man ändå intekan få värma lite kaffe till en kask! Det var detgubben Veman gjort förra gången han låg där,och bums kom konstapeln ombord och skrev upphonom, fast han kunde ha fått litet värme hanmed, om han bara varit en människa. Visst hade[8]Veman skällt ut honom, så han inte var värd merän ett svansborst på ett vanligt hyggligt svin —det hade han gjort, men polisen hade också skällt,så det kunde kvitta lika. Och Veman hade måstupp dagen därpå oc